Idag hade vi sommarfest på jobbet. Föräldrarna och syskonen till alla barn kom och hade med sig mat och tårtor. Det var ganska trevligt. Barnen sjöng två sånger som vi har övat in och de var riktigt duktiga. Trodde de skulle bli blyga och inte våga sjunga inför föräldrarna, men icke då, de sjöng högt och bra! De sjöng Bä bä lille lamm och Blomster små, lätta sånger som alla kan. Mot slutet av festen kom mamman till mitt favoritbarn fram (om man nu får ha ett favoritbarn när man jobbar på förskola...) och ville ta en bild på barnet och mig, som minne, så det gjorde vi. Och då höll jag på att börja gråta, för det slog mig att det nu bara är två veckor kvar av min anställning och jag kommer förmodligen aldrig se någon av barnen där igen. Usch, blir tårögd när jag skriver detta. Har haft det så underbart på mitt jobb. Världens bästa kollegor, om än lite galna. Världens bästa barn med föräldrar. Det händer alltid något på jobbet som gjort att jag skrattat från hjärtat varje dag. Har fått lära mig så otroligt mycket om både barn och om livet i sig. Är så otroligt glad att jag till slut började jobba i barnehage och att jag hade sådan tur som hamnade just där jag nu varit i 1 ½ år. Men, man måste gå vidare någon gång och jag hoppas jag hittar något lika roligt att göra i Sverige som jag gjort här. Tack för idag!